Av Emelie Nyman
Många undrar hur mycket vi egentligen räknar och kalkylerar på Service Management-utbildningen eftersom den innehåller ett flertal ekonomikurser. Mitt svar har alltid varit: än så länge – nästan inget räknande alls. Fram tills nu, termin 3, där vi ska få grundläggande kunskaper kring ekonomisk rapportering och analys. Först nu blev det dags att damma av miniräknaren och sina gamla mattekunskaper igen.
För många är detta säkert väldigt roligt och intressant, men jag personligen tycker detta är den tråkigaste biten. På föreläsningarna sitter jag som ett enda stort frågetecken, och det tar verkligen emot att öppna böckerna. Jag försöker dock se allt positivt och jag har ju faktiskt ett mål med min utbildning som jag inte kan nå ifall jag inte även genomgår redovisningsbiten. Hur ska jag kunna leda och utveckla ett företag om jag inte har någorlunda koll på väsentliga delar såsom redovisning och bokslut? Om jag i framtiden ska kunna ta viktiga beslut som berör verksamheten måste jag t.ex. kunna göra intäkts- och kostnadsanalyser som beslutsunderlag.
Vi har några fåtal föreläsningar som varvas med lektioner där vi räknar vissa uppgifter tillsammans med föreläsaren. Utöver det får vi sitta och räkna på egen hand. Känslan som uppstår när man förstått något i en uppgift man suttit med ett tag är obeskrivbar! Men, så fort man knäcker koden för hur man räknar ut en viss uppgift och allt blir klart som korvspad, ja, då kommer man till ett nytt kapitel där allt ser ut som ett främmande språk igen.
Återigen försöker jag se det positivt: ett misslyckande är alltid ett steg närmare framgång. Jag ser inte problem – jag ser utmaningar!
