Hej på er alla!
Jag kan tänka mig att ni läsare är nyfikna på vad som händer på Campus såhär på vårkanten när terminen närmar sig sitt slut och vårvärmen sakta kryper in söderifrån. Sommaren är nära och vi alla är ivriga att påbörja våra sommarjobb.
Men tillvaron på Campus är inte så rosenrosa som de nyutslagna knopparna i grannens trädgård. Såhär års invaderas Campus av uppsatsskribenter som slåss om grupprum, köper litervis med kaffe och sitter dag som natt och filar på analys och slutsatser i sina uppsatser. Runt lunch (eller middag som skåningarna säger) växer sig kön till mikrovågsungnarna alltlängre för var dag som går och dygnets 24 timmar upplevs försvinna allt snabbare.
Flitens lampa lyser över Campus och tanken på att det är mindre än två veckor kvar till inlämning av såväl kandidat som magisteruppsatser gör att stämningen ibland kan kännas panikartad. Ena dagen flyter arbetet på som en klick smör på en het gröt (vi upplever flow) medan andra dagar passerar utan en enda vettig prestation.
Till uppsatsen har jag svårt att känna annat än hatkärlek. Stunder av frustration och uppgivenhet blandas med lycka vid nya insikter och genialiska analyser. Att skriva uppsats är krävande samtidigt som det är oerhört inspirerande att se hur vi har utvecklats under dessa år på Campus. Jag önskar att ni alla får möjligheten att någon gång i livet skriva en uppsats och ta del av denna frustrerande men fantastiska hatkärlek.
//C
Emma
Härlig och ärlig beskrivning 🙂