En av många kulturchockar man får när man kommer till ett college i USA är den totala okunskapen många har om andra länder. För några år sedan studerade jag vid Harvard University i Cambridge, Boston och inte ens där visste mer än 50 % vilket språk vi pratade i Sverige. Igår fick jag frågan av en av tjejerna i min engelska klass: ”What language do they speak in Spain?” Jag frågade henne om hon hört om spanska och det hade hon naturligtvis eftersom spanska är ett av få språk som man kan läsa i USA under sin high-school period, hon stod dock kvar som ett frågetecken och frågade igen: ”So in Spain, do they speak spanish?” Jag avböjde att kommentera detta och började istället prata om vädret och hur underbart halloween-firandet var, då blev hon genast gladare.
Detta är bara en av många situationer som vi utbytesstudenter ställs inför varje dag, jag tänkte de vore kul att dela med sig till er där hemma av allt som sker i detta stora land i väst.
Nu till allvaret. Det är många som frågar mig hur jag gjorde för att komma till USA och här följer en liten resumé.
1. Jag skickade in en ansökan till LUUP hösten i tvåan. Ansökan inkluderade preliminära kursval, statement of purpose, personutdrag, m.m. All info finns på LUUP:s sida.
2. Väntan.
3. Besked i december, du är klar för North Carolina University, USA:s äldsta och höst ansedda public university.
4. Lycka.
5. En oändlig väntan på VISA-papper, kursval, kursstart, papper, papper, papper.. men låt dig ej skrämmas, när man väl tar tag i det går det ganska fort.
6. En tripp till huvudstaden för VISA-papperskontroll vid ambassaden, en otroligt sarkastisk människa som jag skrattar mest hela vägen och njuter av hur USA kontrollerar oss från topp till tå.
7. Väntan.
8. Avgång till drömmarnas land.
Ungefär så gick resan till, maila mig gärna om ni har frågor angående detta då jag har kommit att bliva en form av expert efter flertalet resor till detta land.
Avslutningsvis vill jag önska er en trevlig helg, o glöm inte, i Sverige pratar vi svenska, inte europeiska!
Kitty
Väldigt givande inlägg. Tack Niklas 🙂