Hej igen, kära läsare!
Ledsen för dröjsmålet sedan senaste inlägget men jag haft mycket att stå i senaste tiden.
Skönt då att det nu är fredag – min lediga dag och att jag inte gick ut igår ikväll= ingen bakfylla att bota! Dagens stora mål är istället att jag för första gången faktiskt ska lira squash!
Så här avspänt har det dock inte varit resten av dagarna denna vecka, faktum är att jag fått viga mycket av tiden till plugg. Ni som själva pluggar känner säkert igen er i att man tror sig ha koll på läget i början av en kurs för att sen några veckor senare förbanna sig själv att man borde pluggat istället för att ha kolla det där avsnittet av ”Suits”. Exakt så kände jag i måndags när det gick upp för mig att: ”oj då, jag har visst tenta på torsdag…!” Den taktiken fungerar inte riktigt här då lärarna verkar tämligen förtjusta i veckoquiz – och inlämningsuppgifter. Det bör dock nämnas att tentorna främst verkar vara i multiple-choice format och i mycket mindre omfattning än tentorna hemma i Sverige. Så tentan kändes inte alltför övermäktig.
Nu över till det roliga. För jag ska inte sitta här ljuga om att jag bara suttit med betongr*ven fast i skolbänken senaste tiden.. för isöndags var det nämligen dags att bege sig till storstan – down town Toronto närmare bestämt. Med greyhoundbuss (stort PLUS till benutrymmet) tar det ca en timme. Det primära målet för resan var Rogers Centre där vi fick bevittna baseboll mellan hemmalaget Blue Jays och det ikoniska New York Yankees!
Inramningen gick inte att klaga på där vi satt i den 30-gradiga värmen mittemot CN Tower som jag utan någon research vågar hävda är Nordamerikas högsta byggnad. Matchen då? Jo baseball tar tid, närmare 3,5 timme och efter att Teoscar Hernandez smackade iväg en homerun i första omgången för hemmalaget hände inte supermycket under resterande åtta omgångar… Något som var mäktigt var hyllningarna av hemmalagets stora stjärna José Bautista som gjorde sitta sista framträdande på Rogers Centre. Så pass att man kände gåshud när hela arenan ställde sig upp och skanderade: ”José, José, José!” i slutskedet av matchen. Det slutade med hemmavinst 9-5 och vi kunde inte vara mer än nöjda!
Efter matchen hade vi ytterligare några timmar som vi valde att slå ihjäl i solen nere i hamnområdet kring vackra Lake Ontario (där det luktade rejält mycket gräs)! Kanske var det anledningen till att jag senare i restaurangkön fick kommentaren: ”man, u look like a guy who’d might wanna sell me dope”. Jag hoppas han enbart syftade på ryggsäcken…
Innan hemfärd hann vi även knäppa en bild på stans stolthet som för kvällen passande nog lystes upp i blått.
”Let’s go Blue Jays!
