Service management blogg

Jäklar vad kul det är när jag kan applicera det vi läser inom Food Service Management programmet till vad som faktiskt sker i verkligheten. Det visar verkligen att vi har fingret på pulsen inom vår utbildning!!

Vi som läser tredje året på programmet är nu inne på den näst sista delkursen som handlar om hur man kan kvalitetssäkra livsmedelsproduktion för att garantera säker mat. Vi läser mycket om olika livsmedelscertifieringar och vad dessa innebär både för producenter och konsumenter och om de i slutändan verkligen garanterar bättre livsmedel.

I mitt förra inlägg tog jag upp hur viktigt det är att den mat som vi äter är säker och vad som kan hända om livsmedelsverksamheter inte har egenkontroller som förhindrar att maten blir kontaminerad med mikroorganismer och att vi som äter den blir matförgiftade. Virus och mikroorganismer är en sida av det som går underbegreppet säker mat, enligt de svenska livsmedelsförordningar som finns, innebär begreppet säker mat även att den mat vi äter skall kunna spåras och vara korrekt märkt (LIVSFS2004:27), så inget pris till den som gissar vad detta inlägg kommer att handla om…… Just det, nötköttskandalen.

Under de senaste två veckorna har PR avdelningarna hos ett antal större livsmedelsproducenter, både i Sverige och i andra Europeiska länder, fått lägga ned åtskilliga hästkrafter (sorry) på att förklara och undersöka hur deras färdigrätter, som innehållit stora mängder hästkött, märkt som nötkött, har kunnat nå ut till slutkonsumenterna.

Anledningen till att man inte tidigare upptäckt att produkterna innehållit hästkött istället för nötkött säger man är att leverantörskedjan, som visar sig börja med ett slakteri i Rumänien och sedan går via Cypern, Luxemburg och slutligen produktionsfabriken i Frankrike, är lång och det är svårt att få grepp om vad som sker inom den.  Slutproducenterna har förlitat sig på certifieringar hos underleverantörer som har visat sig vara förfalskningar, något som kommit i dagen först när livsmedelsproducenterna gjort egna DNA tester på slutprodukterna. Sammanlagt har tiotusentals portioner fått dras tillbaka från hyllorna och eftersom de inte kan säljas på grund av fel märkningen måste de kasseras, i bästa fall brännas och användas till biogas. Med andra ord en riktig röra!

Som en ”Food-student” är det svårt att inte ställa sig en del frågor när sådana här saker sker.  Som jag skrev innan, är det slutproducenten som har det yttersta ansvaret för att den mat som finns på våra butikshyllor är säker och rätt märkt, men hur skall de kunna garantera ett säkert livsmedel, om de inte själva förstår och kontrollerar produktionskedjan för de livsmedel som de producerar under sitt varunamn?

Är till exempel regelsystemet för livsmedel, som baseras på egenkontroller och certifikat, tillräckligt, och hur kan vi veta att det inte pågår samma fusk av certifieringar inom andra områden inom livsmedelsindustrin? Kan man ändra den nuvarande livsmedelslagen för att förebygga liknande skandaler i framtiden?

Hur stor del av ansvaret skall läggas på oss konsumenter? Vi vill ha billig mat i kombination med ett stort och varierande utbud, livsmedelsföretagen måste hela tiden skära i sina kostnader och samtidigt producera stora mängder livsmedel för att tillfredsställa vinstmål och sina ägare.  Kanske måste vi börja ifrågasätta vad det är för mat vi vill stoppa i oss, skall det bara vara priset som styr hur våra livsmedel produceras eller finns det andra faktorer som är lika viktiga?

Oj, det blev många frågor och funderingar men det är ju det som är så roligt med det att läsa det här programmet, att man ofta får tillfällen att applicera det man lär sig på föreläsningarna till vad som sker i verkligheten!!

Slutligen en bild som jag bara inte kunde låta bli ; -)

19 februari, 2013

Inlägget postades i

Intressant Tänkvärt