Det är en solig förmiddag och jag jobbar på ett event i Lund. Jag är stressad och halvspringer genom Lundagård med händerna fulla av broschyrer när jag plötsligt känner att jag är förföljd. När jag tittar bakom mig får jag syn på den minsta cykeln jag någonsin sett, säkert 20 cm hög. Men det som får mig att hoppa till är att det är en väldigt hårig APA(!) som sitter på cykeln. Har jag blivit tokig eller är jag verkligen förföljd av en hårig cyklande apa? Jag fortsätter springa lite lätt, denna gång något rädd, samtidigt som jag ser mig omkring. Vad är det om händer? Till slut får jag syn på en fnissande LTH:are bakom ett träd iklädd sin overall och förstår att den cyklande apan var en robot. Såklart! Jag hade ännu en gång stött på en tvättäkta nörd.
Nörd, tänker ni då, hur kan jag kalla någon för nörd? Är inte det väldigt nedvärderande? Jag har kommit på att när man är student så är man faktiskt i de flesta fallen en – just det – nörd. I mitt jobb som central studentambassadör har detta blivit extra tydligt när jag umgås med mina kollegor. Killen som läser geologi har en hylla full med sten hemma och gör konstiga glädjeutrop när han får syn på en liten sten, juristerna kan inte sluta prata lagar med varandra samtidigt som LTH:arnas ögon lyser av upphetsning när de berättar om det nya Max-lab som ska öppnas i Lund.
På något sätt kan jag inte låta bli att känna hur fantastiskt det är att vi alla tillåts vara nördar – som enligt nationalencyklopedin betyder ”Enkelspårig och något löjeväckande person med fanatiskt detaljintresse”. Jag minns en söndag när jag var ute och gick på en av Lunds smågator. Plötsligt möts jag av en gorilla som går förbi mig samtidigt som jag på andra sidan vägen ser en tjej vingla fram i en vacker balklänning med sina skor i ena handen. Jag rycker på axlarna och går vidare. För detta är ingen ovanlig syn om man bor i en studentstad – det är lika vanligt att se någon i frack som det är att se någon utklädd till stålmannen. NE:s beskrivning av nörden som en löjeväckande person stämmer alltså även väldigt väl in på en lundastudent.
Vi har alla våra speciella intressen, och när man börjar läsa på universitetet får man träffa likasinnade som delar samma intresse och man kan få ge uttryck för din nördighet utan att det anses konstigt. Tvärtom, nördigheten har plötsligt fått en väldigt positiv bemärkelse! När jag började på Service Management var det första jag slogs av att det fanns andra som brann för samma sak som jag: när jag mötte min klass för första gången kunde jag se samma glöd i ögonen när man pratade om människors välbefinnande, hälsa och service. Vi var alla nördar – och idag går vi runt och pratar om organisationers servicescape som om det vore ett vanligt uttryck alla använder.
Det är en sådan enorm befrielse att få ge uttryck för sin nördighet, sin kärlek till lärande och sitt intresse för ett specifikt ämne. Livet som nörd är det bästa livet!
