Hej allihopa!
Har precis kommit hem till min lilla etta efter en helg i mitt gamla Västerås. Jag tog en välbehövlig paus från allt som heter skola och fick tillsammans med föräldrar, syster och lite gamla goda vänner vila upp mig ordentligt.
För att ta mig fram och tillbaka till min barndomsstad får jag spendera totalt 12 timmar på ett tåg, alltså ingenting jag gör varje helg. Men det är så värt alla timmar! Att plugga långt ifrån familjen har både sina för och nackdelar men enligt mig väger fördelarna tyngre. Jag har utvecklats och lärt mig så mycket av att bo 60 mil hemifrån. Här finns ingen mamma och pappa inom räckhåll att be om hjälp så jag är illa tvungen att själv laga hål på kläder, betala räkningar, fylla i krångliga formulär och deklarationer och skruva på min cykel. (Men man är väl vuxen nu så det är väl sånt man ska klara av ändå) Men det bästa av allt är nog ändå känslan när man efter dagar (kanske veckor) av väntan äntligen får ta sin väska och påbörja resan ”hemåt”. Att då och då få komma hem till familj & vänner, mammas mat, diskmaskin (!!) och det trygga gamla flickrummet är oslagbart. När det sedan är dags att åka tillbaka söderut känns det aldrig speciellt jobbigt, det är ju i Helsingborg jag lever mitt underbara studentliv.
Borta bra men hemma bäst! Vad som nu räknas som hemma..
