Studentlivet är ibland lite upp och ner. Precis som livet i övrigt. Ibland har man all tid i världen och vissa perioder har man knappt tid att andas. Den här hösten har fallit in under den senare kategorin. Plugget har fått gå före allt, tunga kurser med högt tempo har satt sina spår i energireserverna. Hösten har i och för sig alltid haft en något hämmande effekt på min kreativitet. Med mörkret tappar man lusten till det mesta. Därav har det inte blivit så mycket bloggande på de sista månaderna. Hoppas att ni förstår.
Jag har nu snart avverkat 1,5 år på Lunds Universitet Campus Helsingborg. Detta innebär att jag pluggat halva tiden av min utbildning. Tiden har bokstavligen sprungit iväg och det känns lite underligt. Jag menar om ett och ett halvt år tar jag mina första stapplande steg ut i arbetslivet. Crazy. Å andra sidan vet jag att jag kommer vara ordentligt rustad. Med en gedigen utbildning i bagaget och ett jävlar anamma kan inget gå fel, eller?
Jag vet inte om det kommer som ett brev på posten så fort man påbörjar en ny fas i livet. Den där nervkittlande oron, pirret. Jag har ju visserligen 1,5 år kvar som sagt men jag tror att känslan är densamma. Vad blir det av mig nu? Vad väntar i framtiden? Många av mina vänner som går ut i sommar känner av den känslan starkare. Det fina är att inte veta vad som väntar. Som Snook så fint diktade en gång i tiden: Man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit.
Det är lite så jag känner. Oavsett vad som händer så ordnar det sig ju alltid. Det finns så fantastiskt många möjligheter att ta del av, så många tåg att hoppa på. Så många personer att träffa. Det handlar bara om att ta för sig. Ingen kommer att göra det åt dig så varför vänta? Livet väntar ju dessvärre inte på att levas, hur jobbigt det än kan vara att inse. Get out there, och låt dagen fånga dig.
/M
