Hej igen, kära bloggkonsumenter!
Då har ännu en vecka passerat och jag tänkte därför ta tillfället i akt och dela mina reflektioner kring campuslivet här i Guelph!
För er som inte hört talas Guelph university (lugn det hade inte jag heller) så kan jag berätta att skolan framförallt gjort sig känt som en av världens, ja ni läser rätt, VÄRLDENS bästa…. veterinärskolor! Det betyder inte enbart att det ständigt hänger en doft över campus som för tankarna till en djuraffär alternativt en 4 H-gård i någon av Stockholms förorter, utan även att man som läsare kanske undrar om detta verkligen är rätt plats för en Service management student?! Hittills har jag dock fått motsatsen bevisad.
Till skillnad från hemma så finns ingen särskild institution för Service management vilket jag var en smula orolig för då jag inte säkert visste om jag skulle hitta relevanta kurser att läsa. Detta har dock inte visat sig vara något problem överhuvudtaget. Kurserna jag läser är i mångt och mycket likartade med de kurser vi läste i tvåan, bara andra titlar. Nivån på föreläsningarna likaså. Den lilla skillnaden är att jag läser fem kurser och att de löper parallellt. Som ni säkert förstår är det lite för tidigt att säga om studietempot skiljer sig från hemma men jag kan säga så mycket som att jag inte ser fram mot sista veckan då man ska tenta av alla fem kurser… pust!!!
Campusområdet liknar inte alls Lund/Hbg och då syftar jag inte bara på pelletslukten. Som det mesta ”over the pond” är det stort, vilket betyder mycket promenerande mellan lektionssalarna. Gärna med en starbuck’s mugg i handen alternativt lokalfavoriten Tim Horton’s (alldeles för blaskigt för min smaklökar). Då jag bor praktiskt taget på campus är de små promenaderna dock inte allt för ansträngande, särskilt då man kan gå hem och luncha mellan föreläsningarna. Så nej, jag saknar INTE pågatågen ifall ni trodde det. Vad jag dock saknar är lektionssalar med ordentliga stolar som inte är fastkilade i de alldeles för små bord som är så små så att det inte går att ställa laptopen på. Det var inte kanske det första jag kom att reflektera över som något jag kommer sakna från Sverige. Givetvis borde jag lägga upp en bild som visar min poäng men så är tyvärr inte fallet. Det jag kan säga är att de är ruskigt missanpassade för undertecknad och dennes två meter långa lekamen…
Nu är jag trött på att skriva så jag avslutar detta inlägg med att citera en av mina nya lärare, Joe Barth: ” Class is over now, I need a beer .”
